Karma och krokiga stigar…

Ekenas_1

 ♥ Hej ♥

Den här snirkliga vägen går precis utanför vårt hus.
Jag gick här igår när jag kom hem.
Redan vid halv tio på förmiddagen.
En tid har jag inte mått så bra, som jag tror ni har förstått…
Igår rann det över igen.
Så jag tog på mig jackan igen, stängde av datorn, tog min väska, sa hejdå och körde hem.
Körde samma väg hem som så många gånger förut, men så mycket tidigare än förut.
Bakom ögonlocken brände det, i bröstet tryckte det och i magen sög det.

Ekenas_2

När jag kom hem bytte jag skor och gick ut.
När jag såg solen bryta sig igenom trädkronorna tänkte jag att det finns alltid hopp.
Och jag tänkte:
KARMA.
Jag vill ingen illa, jag gör verkiligen inte någon medvetet illa, men jag far illa.

Ekenas_3

Det kommer alltid dyka upp orosmoln som skuggar oss i livet.
Men solen finns alltid där bakom och tittar så småningom fram igen.

Ekenas_4

Ska jag Stiga åt sidan? tänkte jag.
Eller ska jag nu finna en ny väg att vandra på?
Min familj och mitt hem är min trygghet.
Men det finns andra delar i livet som man av randiga skäl och
rutiga orsaker inte mår så väl av.

Ekenas_5 Ekenas_6

Jag vet att jag måste finna energi, ork och kraft, för det är bara jag
som kan ändra min kurs i livet.

Ekenas_7 Ekenas_8

Jag läste häromdagen en så fin artikel.
“Kärlek föder kärlek”, den handlade om att på det sätt vi vuxna beter oss
smittar av sig på våra barn.
Jag läste vidare, om vuxna inte behandlar varandra väl lär vi våra barn
det och därmed finns det mobbing bland barn.
Ganska så logiskt eller hur?
Ändå förekommer det, både bland barn och vuxna…

Ekenas_9 Ekenas_10

För mig som mamma är det otroligt viktigt att lära mitt barn sunda värderingar.
Lära henne att man behandlar andra människor med ödmjukhet och respekt.
Alla är lika värda och ingen är bättre eller sämre än någon annan.

Jag vill hon ska lära sig att tro på sig själv och sina egenskaper.
Tro att ingenting är omöjligt.
Men man ska nå sina mål ärligt, inte gå över lik för att nå dit.

Ekenas_11 Ekenas_12 Ekenas_13

Jag har varit med om mycket.
Jag har blivit illa behandlad när jag gick i skolan.
Jag bytte skola och livet förändrades.
Jag träffade en gång en man som bedrog och svek mig totalt.

Båda gångerna kände jag det som om de stoppade mig i en mortel
och krossade sönder mig totalt.
Det tog sån tid att våga lita på någon igen.
Min tillit till människor är skadad och det tar tid att bygga upp den igen.
Men jag reste mig igen.

Jag är ändå väldigt öppen och vill alla väl.
Man är då även väldigt sårbar och ibland ett “lätt byte”.

Kort efter det stora sveket blev jag svårt sjuk.
Mycket svårt sjuk.
Leukemi.

Ekenas_14

Då var jag extremt skör.
Jag var vuxen, men jag kände mig så liten.
Jag sträckte ut mina händer och fick all möjlig stöttning och kärlek jag behövde.
Jag behövde inte be.
Den bara kom och översköljde mig som en varm skön sommardag.
Jag var skör och jag mådde allt annat än bra.
Men jag citerar Kammeborinas dotter igen:
“Jag har det bra!”

Ekenas_15

Just nu är det min själ och min insida som inte mår så bra.
Så jag behöver vara i lugn och ro.
Jag är hemma för att jag inte mår så bra.
För det är inte alltid så att en influensa gör en sjuk.

Ibland är man sjuk för att man har ont i själ och hjärta.
Och jag vet att det finns de som tycker att det jag skriver är flum och trams,
men de väljer själva att läsa eller inte.
Det här är det jag bär med mig just nu och jag vill dela det med er.
För världen är fortfarande vass och trubbig.
Trots att “Det är coolt att vara snäll”

För de som jag anser coola är just det.
De är snälla med varma vackra hjärtan.
Öppna famnar där det finns gott om kärlek.

Det är det jag vill lära mitt barn.
Du ska tro att du kan bli precis det du vill!
Och tro lika mycket om dina medmänniskor.

Och då vill jag avsluta med vad dottern sa häromdagen:
En klasskompis tyckte att hon var så dålig på längdhopp, då säger
vår lilla sockeloppa till sin klasskamrat:
“Du ska tro på dig själv, du kan!”

Så gör just det mina vänner:
Tro på Er själva, så lovar jag er att jobba på det så
gott jag bara kan!

♥ Varma kramar Anna ♥

23 thoughts on “Karma och krokiga stigar…

  1. Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Vi är nog lite lika du och jag, i sättet. Hoppas, hoppas att du mår bättre snart, stora kramar!

  2. Hej där inte kul att du mår dåligt på insidan.
    Hoppas att du finner styrkan från familj, vänner och naturen. Ja för man ska vara rädd om sig o lyssna på sin kropp när den säger till.
    Förstår att olustkänslan kan va svår att skaka av sig.
    Kan också känna så ibland, har den känslan oftast på våren.

    Ta hand om dig vännen
    Stor kram Camilla

  3. Mia

    har ingen aning om du vet själv varför du mår dåligt ,men om du vet så hoppas jag du kan undvika det och ta hand om dig ,mänskligheten skulle komma långt om alla lärde sig hej,tack och förlåt kram

  4. TP

    Jag känner igen mig lite i din text och det du har skrivit om tidigare. Jag har ett arbete som under hösten har blivit så oerhört tungt att gå till. Skvaller, prat bakom ryggen, uteslutning. Allt är så fel fel fel och jag känner att jag inte längre passar in där. Jag är inte värd något där, men jag måste ha min lön. Så jag har börjat söka nytt jobb, försöker hitta ett sätt att orka, att inte tänka jobb när jag är ledig. För nu är den berömda väggen nära. Men dina ord gav mig lite ljus i mörkret. Hoppas att vi båda mår bättre snart. Många kramar!

  5. Åh, jag vill bara krama dig när jag läser vad du skriver. Gör ont i mig när du mår så dåligt och önskar att jag kunde hjälpa dig på något vis.
    Jag hoppas att allt ordnar upp sig för dig.

    Kram Linda

  6. Hejsan rara!
    Åh vad jag lider med dig…tårarna rinner ner med kinden då jag läser det du skriver. Vet ju inte exakt vad det handlar om men om jag har läst rätt mellan raderna så har det med dina kollegor att göra. Kanske är det ju fel att byta stig när det är motigt men ibland är det enda utvägen. Ta nu några dagar hemma och njut av din fina familj som älskar dig för den du är och som du känner dig trygg hos. Krama varandra och försök att inte tänka på nåt annat.
    Massa kärlek och kramar till dig
    Ing-Britt

  7. Hoppas att du hittar din kraft, ork och energi bland trädtopparna där solen når fram och runt dom vackra omgivningarna där ni bor…
    det är jobbigt att må dåligt på insidan skönt att du har dina nära och kära där du känner dig trygg!
    Kramar Sandra

  8. Ekenäs-fina Anna 🙂 KRAM till dig och jag hoppas så innerligt att du snart ska må bättre. Verkligen! Så fina bilder också.

  9. Älskade lilla AnnaPanna..
    Nu sitter jag här och gråter igen och önskar så att jag bodde nära nära..♥
    Du vet att du kan ringa när du vill ♥
    Vilka vackra bilder du har tagit!
    Jag håller tummarna att du snart hittar en ny stig att trampa in på.
    Puss och kram älskade älskade vännen ♥

  10. Tänker på dig i din svåra stund. Jag har egen erfarenhet av hur det är att vara på en arbetsplats med konflikter, utfrysning, syndabocks-tänkande och informellt ledarskap. För jag tolkar det som om det hänt något på ditt arbete som får dig att må hemskt dåligt. Själv höll jag på att gå under och begärde till slut omplacering (arbetade inom den kommunala omsorgen). Ta det ej personligt, jätteviktigt men jättesvårt!! Det är inte dig det är fel på utan dem som behandlar andra människor illa. Många, många kramar till Dig!

  11. Claudia Kjellstrand

    Fina Anna, du har vårt stöd och ibland måste man bara ta steget. Känns jobbigt men konstigt nog så löser det sig på ett eller annat sätt!
    Bamsekram och tänk, vi kan spy galla och skratta varannan onsdag -hur många har det så bra? 🙂

  12. Vilken fin och ärlig text, tack för att du orkar dela med dig! Jag blir så berörd av dina ord ska du veta. Känner igen mig i en del.
    Skickar dig många, många varma kramar

  13. Hej fina du!
    Du flummar inte. Dina ord berör. och jag tycker det är så befriande gott med bloggar där inte allt som visas upp är en glättig fasad. Livet är ju så här – vi har våra toppar och dalar och det är enormt terapeutiskt att skriva. Så fortsätt, förstås. Och jag förstår att du har tusen tankar om vad du kanske borde göra men så kommer skräcken för vad som ska hända. Mitt råd är: Tänk inte så mycket. Om ditt jobb får dig att må dåligt, byt jobb. Även om det är scary. Jag är säker på att det finns många som skulle vilja ha dig som medarbetare. När det känns scary och som om du är ute på djupt vatten, då klappar du dig bara på axeln och påminner dig om att du faktiskt är simkunnig. Kram raring!
    http://happyvardag.se/2014/10/09/att-tala-och-skriva-i-gator/

  14. Ann-Christin K Mara

    Jej Anna. Hoppas du snart mår bättre. Tänker ofta på dig när jag läser din blogg. Vila nu och ta promenader i skog och mark. Det brukar kännas bättre. Kram Anki (bakbordet)

  15. Hej!
    Så märkligt…jag tänkte på Dig idag när jag var ute & på min prommis…..
    Anna, alla har vi i det “svartvita” (som jag kallar det) även jag. Tycker du är så stark som delar med Dig<3 Inte konstigt att du svajar så mycket som du varit med om, men det stärker även om vi inte tror det. Du har en underbar familj, ta hand om Dig & läk dina sår. Låt det ta tid & lyssna inåt!

    Varmaste Kramen Malin

  16. Blir oerhört rörd & berörd av ditt inlägg,vännen….
    Jag har själv ett alldeles för tungt “bagage” & gått/går igenom mycket 🙁

    Känner med dig från djupet av mitt hjärta även om vi aldrig mötts!
    Blåser positiv & styrke”stoff” till dig & många många tankar & varma Kramar så du dinglar med benen ………

    Önskar en fin helg trots allt!

  17. Så fantastiskt bra skrivet Anna och jag känner igen mig precis i det du skriver, jag vet inte ibland åt vilket håll jag skall vända mig, vilket håll jag skall gå åt, om jag skall vända ryggen åt vissa och ta hand om mig själv.

    Jag hoppas du finner ro och hittar den väg som ger dig energi och glädje.

    Kram
    Helen

    (PS! Bilden på min “drömträdgård” var från Välkommen Hem, utan att jag visste om det, hade plockat den på Pinterest, så du hade helt rätt 🙂 förlåt! )

Comments are closed.