Gräver djupare…

Primula ger en känsla av vår inne… och hopp om ljusare tider…

Hej alla raringar!

Många gånger blir jag så överväldigad av alla fina värmande kommentarer. Tack för att ni delar med er av tankar och funderingar till mig!

Jag gräver lite djupare i mina funderingar och igår slog det mig vad det är som tynger mig. Jag vill GE tillbaka. Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt. När jag blev sjuk hade jag inget annat val än att bli omhändertagen, och det blev jag ska ni veta. På alla plan, både privat och från vårdens sida.
Aldrig en tvekan, aldrig ett tvivel, aldrig ett svek. Alla fanns, hela tiden, dygnet runt alla dagar i veckan. Jag har FÅTT nya friska stamceller, jag har FÅTT hjälp, stöd, kärlek, omtanke – ALLT! Nu önskar jag att jag kunde göra den skillnaden att ge något av mig som hjälper nån annan. Jag önskar att mina erfarenheter skulle kunna vara till nytta för nån annan.

Är det begripligt eller är det totalt snurrigt?

Många gånger slås jag av hur svårt det kan vara att leva idag och min man säger till mig att det är få som tänker som jag. Jag tar ingen eller inget för givet. Jag blir väldigt ledsen när jag märker att människor tar andra för givet, varför gör man det?
För mig betyder familjen och vännerna så otroligt mycket. Jag gör mitt bästa för att vårda mina relationer, för vi har ju relationer med likväl våra föräldrar som syskon som partner som vänner…
Hur vårdar du dina relationer?

Just nu är det något slags vemod som sänkt sig över mig och jag vet inte riktigt hur jag ska tacklas med det. Jag vill vara den där glada sprudlande som jag brukar vara.
Det är iaf väldigt skönt att skriva av sig lite, för jag kan verkligen ha svårt för att säga saker rakt ut ibland, men skriva känns så mycket lättare.
Tack för att ni lyssnar och tack för att jag fick lätta mitt hjärta lite för er!

Nu ska jag mysa med tösen min som just kom hem!

♥ Kramelikram Anna ♥

 

14 thoughts on “Gräver djupare…

  1. Hejsan.
    Jag kan förstå hur du känner det. jobbar med svårt sjuka människor och det har fått mig att uppskatta det jag har mycket mer än innan jag jobbade så här. Det är jag tacksam för och försöker verkligen leva en dag i taget.
    Ibland så kommer sådana perioder över mig oxå och utan anledning men har lärt mig att sätta mig ner och tänka på vad det kan bero på, så kommer jag ofta fram till vad det är jag går och funderar på.
    Hoppas du kommer fram till något med dina tankar.
    Kramar från mig.

  2. Hanna

    Anna!
    Du ger tillbaka, varje dag, tro inget annat. Mig ger det styrka att få läsa om hur mycket du orkar och vill. Att det faktiskt finns ett ljus längre fram eftersom jag inte hittar det nu. Att man kommer vidare, minns med tacksamhet, känner glädjen igen. För det känns det som att du gör och det ger mig lugn.
    Man måste få känna vemmod ibland, det vore konstigt annars. Har man slagits med döden och vunnit, har man rätt till det.
    Alla som finns runtomkring behöver nog inte mer tack än att du fortfarande finns runtomkring dem. Så enkelt är det.
    Stor kram

  3. Hej fina!

    Jag tycker det är väldigt bra att du vill ge tillbaka! Men du ska veta att du redan gör det. Genom att berätta och dela med dig om vad du varit med om så hjälper du jättemånga!
    Bara att ha de här tankarna visar ju vilken fin och godhjärtat människa du är!
    Vissa perioder är tunga, jag vet precis hur du känner dig, man vill vara den där glada spralliga tjejen som man brukar vara istället känner man sig låg och dyster.. Men som sagt man kan ju inte alltid vara på topp:)
    Tänk på playan nu:)

    Ha en fin kväll nu finaste Anna!

    Kram på dig

  4. Hej du! Läser det du skriver och funderar. Ibland kan det vara det lilla som gör det stora i världen. Du sprider en fantastisk inspiration via din blogg till exempel.

    Såklart du ska sprida styrka och kärlek till världen men kom ihåg det du redan ger. 🙂
    Stor kram Madeleine

  5. Jag ska försöka svara på din fråga. Jag har varit så sjukt trött en period och motvilligt fått erkänna att bloggen stressar mig lite. Jag kikar på alla fina bloggar och vill bli bättre och uppnå mer, men fått inse att det finns inte tid för det. Så jag har helt enkelt börjat blogga glesare och även kommentera mindre, även att jag läser lika många bloggar. Det fanns helt enkelt inte tid för allt plus jobb och familj på det. Jag har länge klurat på en egen verksamhet eller tillsammans med någon, men jag har insett att jag är inte redo för det ännu. Jag vill ibland så mycket att det blir en stress. För jag insåg att det var just det tröttheten berodde på, stress.
    Däremot har jag sagt det till dig förrut och jag tycker fortfarande det att du borde öppna en lite butik på tomten eller någon annanstans. Du är perfekt för att driva en lite inredningsbutik! Eller varför inte en webbutik. Inte för att jag vill stressa dig nu, men du pratar om att du vill mer 😉

  6. Ja jag förstår faktiskt vad du menar.
    Och jag kan tänka mig att det är ganska vanligt i en situation som din.
    Tack samheten är kanske på något sätt gränslös.
    Och tacksamheten går väll förmodligen inte att beskriva i ord.
    Så hade nog jag känt i allafall 🙂
    Angående att inte ta sig för någonting…….
    För h-vete ge oss lite vår så att vi får tillbaka energin och lusten :)))

    Många Kramar

    Thess

  7. Bettan

    Vad fint vännen! 🙂

    Inte så konstigt att du känner så! Efter att ha kämpat så hårt som du gjort… helt normalt tro mig! 🙂 Ut och hjälp världen nu!! Du behövs!!! 😉
    Själv hade jag en mamma som gick bort vid 36 års ålder!! I skit sjukdomen cancer (Hjärntumör) Oj vad jag hade behövt någon som överlevt något liknande… bara för att prata!! Istället blev jag så rädd i tysthet och livrädd för att skaffa barn i många år!! För jag skulle ju säkert också dö väldigt ung!! Knasiga tanke!! Som tur är försvann den där dödsångesten tillslut! Tack och lov! Så tro mig såna som mig behöver höra såna här solskenshistorier som dig!!! :)) Härligt! Ut och rädda världen med dig! 😉

    Kram Bettan

  8. Men lilla snuttan!!!
    det är ju nu du ska känna dig glad…känna dig befriad..
    Du vet ju vad som tyngt dig!
    Du vet ju…
    Du har ju redan bestämt dig för vad du vill göra…bara inte i vilken form och på vilket sätt än….men det kommer!
    Du ger redan så mycket av dig själv här på bloggen.
    Du har så rätt i att man inte ska ta varandra för givet…det gör jag aldrig heller…när det kommer till ens partner tror jag även det är viktigt att ge varandra utrymme att utvecklas och göra egna saker…som att träna eller som nu då M sticker med kompisar till Sälen. Annars tror jag man kommer långt med vänliga ord och en klapp på axeln..säga hur mycket de i ens närhet betyder för en.
    Jag är tvärtemot dig där…har väldigt lätt för att uttrycka mina känslor i talet.
    Jag tror du är lite utarbetad och nu ska du snart snart få åka iväg och vila upp dig…det kommer bli så bra!

    Jag såg…jag fattade inte heller den gröna färgen….eller den fula muren…eller varför de tog bort taket och satte en markis i stället…får vi en likadan sommar i år som förra lär de inte kunna sitta där många dagar.. de var ju i Kumla..det är där jag jobbar..;) Däremot kände både maken o jag hur mycket vi vill ha en sån där soffgunga..;)
    Upp med hakan nu gumman!
    Nu ska jag gå o sova o hoppas att jag känner mig bättre i morgon.
    kram Katarina

  9. Efter att ha läst ditt inlägg ska jag försöka påminna mig själv oftare om det där med att vårda relationer. Jag försöker tänka på det, men är jag lite grinig någon dag är det tyvärr de närmsta som det går ut över, och de är ju egentligen de sista som det borde gå ut över.

    Apropå något helt annat …. du har inte funderat på att starta en liten butik med inredning och café? Typ lite som Gårdby, fast i Ekenäs eller någon annanstans? Jag skulle bli stammis! Kram!

  10. Fast jag inte är i närheten av din fantastiska historia så tar jag aldrig någon eller något för givet, utan är så tacksam för allt bra som händer eller bara att vi är friska och att alla mår bra. Du ger så mycket Anna! Du delar med dig och inger hopp till andra och är en sådan fin, omtänksam person!

    Kraam
    Petronella

  11. Vet du Anna.
    Jag är övertygad om att du ger tillbaka bara genom att vara precis den du är.
    Verkligen. Det lyser liksom igenom hur fin du är!

    Varm kram till dig!

    …och Cap Verde, huuur underbart låter inte det? <3

  12. Första gången jag besöker dig. Vilken resa ni har gjort med huset, helt fantastiskt vilken förändring! Ni gör det väldigt fint!! Ska följa dig och se vad ni gör med trädgården, vi är lite i den fasen också nämligen.

    Känner igen mig i det du skriver gällande att man vill vara så glad, sprudlande och käck hela tiden, men har nu insett att jag inte är sådan och att det blir för jobbigt att gå runt och anstränga sig att vara det. Jag hoppas att min omgivning kan acceptera att jag kanske är lite dyster och allvarlig ibland.. =)

    Bra att du påminner om att man inte ska ta varandra för givet, det är nog ofta så tyvärr..

    Vänliga hälsningar från Malin

  13. Fina, fina du<3

    Förstår dina tankar, men du ska veta att du ger sååå mycket..:)) Du är en fantastisk varm person sim bjuder på dig själv.
    Fortsätt så du tjejen!

    Önskar dig allt gott
    Kraam Susanne

  14. Jag förstår att du gjort en svår resa med mycket i bagaget. Att ge tillbaka gör du så mycket genom att skriva så varmt o öppenhjärtat, delar med dig av din livslust o energi det är sådant som ger hopp för andra med liknande problem o sjukdomar. Jag har själv få lära mig att leva i nuet, inte ta något för givet o vara tacksam för allt o alla som finns omkring mig. Livet kan ibland ta vändningar som man inte hade tänkt sig och det är svårt att acceptera. Men även jag har fått inse att även det onda kan ibland föra något gott med sig. Många o stora kramisar Tina

Comments are closed.