När man förstår…

 

ja, när gör man det? När förstår man att någon förstått det de skall förstå?
Efter mitt samtal idag är jag lite snurrig i bollen och tankarna virvlar som de gör lite.
Känner du till ordet prestationsångest?
Det gör jag med råge. Jag lider av det och jag brottas med det. Hur gör du för att landa i nuet och komma till ro med det?

Jag vet varför prestationsångesten klamrar sig fast vid mig. Den dagen kommer för alltid att finnas kvar i mitt minne, men jag hoppas att den ska blekna. Sedan den dagen då ett brev var allt jag fick, har jag kämpat för min och min dotters överlevnad. Är det då så konstigt att jag har svårt att dela av hela mig?
När du förstår mig, då känner du mig. När du vet att jag drar mig undan för att jag inte vill bli arg eller konfronteras, då känner du mig.
När du förstår att för mig betyder saker mer än för andra, då känner du mig.
Sen den dagen har jag önskat mig rosa fluff fluff i tillvaron och när det inte riktigt landar som man önskar blir besvikelsen stor och för att rädda mig själv drar jag mig undan.
Ibland kan jag bära all världens elände på mina axlar. Ibland känns det som att jag är överempatisk. Vad hjälper det mig och vad hjälper det mina medmänniskor? Är det min eller deras sorg jag känner? Till vilken nytta för dem är det att jag blir nedstämd?
Vari finner man nivån för hur mycket man ska bry sig om?
Men för mig är din sorg min sorg. Jag sörjer med dig, fast du kanske inte vet det.
Jag lider när du lider.
Jag önskar inte någon annan kriga det krig jag krigat. Mestadels är det kriget mot sig själv och sina egna tankar.
Jag vill räcka till, jag vill finnas för dig.
Förstår du mig? När du gör det kan du få nycklen till mitt innersta rum.

Så sitter jag här och betraktar en människa så fantastisk och ljuvlig, en produkt utav mig. Det bästa jag åstadkommit i mitt liv – min DOTTER!
För henne kan jag gå igenom eld och vatten, det är en känsla svår att förmedla. Den kan bara förstås om man vill förstå.

Så om vi vill ha lite rosa fluff fluff här i livet är det kanske inte så konstigt?

Jag kommer för alltid ha en dröm, för drömmar gör oss levande och kreativa.

Vad drömmer DU om??

Kram Anna

Ps: Hoppas ni har överseende med mitt något vimsiga inlägg, ibland behöver man bara skriva av sig lite… Träffade även min sårade vän och jag önskar jag kan göra något för henne. Smärtan hon går igenom påminner om det jag själv gått igenom och jag vill bara att hon ska må bra igen. Fortfarande är det så att när det inträffar tråkiga saker blir jag sååå förvånad. Naiv och blåögd? men javisst! Ds.

4 thoughts on “När man förstår…

  1. Hej Anna!
    Känns som att jag själv kunde ha skrivit stora delar av ditt inlägg!
    Du och jag har så mycket lika tankar och värderingar. Jag känner väl till hur det är att ha prestationsångest, är det jag gör bra nog? Är Jag bra nog?
    Jag har alltid varit och är en person som engagerar mig, i jobbet, i mina vänner, när någon har det svårt mm. Jag bryr mig mycket, ibland tänker jag som du, bryr jag mig för mycket för mitt eget bästa? Men kommer fram till att det är en del av mig, jag är sån och vill inte ändra på det.
    Att vara någon nära betyder att man delar glädje och sorg med den personen, som du så fint skrev – din sorg är min sorg. Att ha förståelse, uppmuntra, finnas där och “bara” lyssna är en gåva för någon, en självklarhet för en annan.
    Du har ett stort hjärta Anna! Det är jag säker på att alla i din närhet ser och känner!
    Lite “vimsigt” blev nog det här med:)
    Hoppas du förstår och får en fin kväll!
    Kram Sofi

    • Tack Sofi för att du delar med dig av dig till mig, det uppskattas. Visst är det märkligt, man kan ju hoppas att man “växer ifrån” vissa saker och ibland kan känna att det är good enough det man gör.
      Iaf ett stort tack för dina fina och värmande ord!
      Kram på dig!

  2. Neta

    Älskade Anna!
    Jag önskar att jag kunde uttrycka mig som du. Men när jag läser dina ord känner jag igen så mycket…..
    Och visst gör det fortfarande ont ibland,men som du säger är mina älskade barn bron till lyckan,de betyder allt!!
    Och när de då når vuxen ålder och finner sin egen lycka,då klappar modershjärtat så hårt,så hårt att det nästan hoppar ut och tar glädjeskutt;-)
    Kramar till dig min älskade svärdotter…….

Comments are closed.