Om våra olika strategier

Heeeej vänner,

Idag har vi besök av två små praliner ♥
Två chihuahua som heter Cina och Ellie.
Det är verkligen urmysigt att öppna dörren och de välkomnar en med pussar och viftande svansar.

***

Idag har jag varit och ätit lunch med min mans farmor på stan.
Hon är bara så härlig!
Måtte jag vara lika fräsch när jag är 84 år.
Vi satt länge länge och pratade om allt i livet.

Å när juvelen kom hem här för en stund sedan möttes hon med av två gullnosar som ville gosa.
Ni vet hon skatten som har ett hjärta av guld.

Å ju större hon blir ju mer likheter får vi.
Precis som sin mamma skriver hon.
Ibland kan det vara svårt att säga vissa saker, då skriver hon och vi får läsa.
Huvudsaken är att hon inte bär på det som känns svårt för sig själv.

Minns ni hur det var att börja högstadiet?
Man “förväntas” vara lite stor, men ändå är man ju ganska liten.

Jag minns själv hur liten jag kände mig.
I synnerhet i skolan.
Ett gäng i min klass började festa ganska så rejält och det var verkligen inte min grej.
Jag tyckte att det var ytterst obehagligt och mådde väldigt dåligt.
Så dåligt att mamma och pappa till slut beslöt sig för att byta skola för mig.
Tack och lov.

Här hemma har vi en deal.
Det finns saker vi förbjuder fram tills dess att hon är 18 år.
Det har vi rätt att göra som föräldrar, och vi är beredda att ta strid om den kommer för de här sakerna.
Så vill vi ha det, men det är inte så alla andra vill ha det.
För man gör ju det som känns rätt i ens eget hjärta.

Men man ska inte gå och grubbla på saker som känns svåra att hantera själv.
Och då har vi ju alla olika strategier för att få fram dem.
Jag skriver och dottern likaså.
Sen pratar vi.

Hur gör ni?

Nu ska vi gå på eftermiddagspromenad här.
Varma kramar Anna

 

Om att bli sedd

…en flärdfull kudde till en tonårings rum som ska få en liten makeover…
Till en känsla av hotellyx och ro.

Men inga kuddar, DIY-sänggavlar eller vackra detaljer kan någonsin ersätta min kärlek.
Sakerna jag kan komma hem med efter en helg borta har inte att göra med vad jag KAN ge i materiell väg.
Det är ju JAG som vill köpa sakerna, inget min tonåring nånsin efterfrågat.
Topparna från Hollister däremot var nog lite roligare 😉

Å visst jag kan sätta smileys och berätta om vackra ting jag köpt i fina påsar.
Men det är ju något som jag tycker är roligt.
Att kunna ge henne ett rum som andas vila, ro, mysighetsfaktor och tonårsvibes.

Men idag handlar mitt inlägg inte om det.
Idag kom känslan av att bli sedd till mig.
Så bloggträffen lovar jag att berätta mer om i veckan. 

När en känsla kommer till mig har jag ett behov av att uttrycka den.
Det gör jag gärna i skrift.
Eftersom jag skriver en del kanske jag också utvecklats i att uttrycka mig i tal oxå, jag vet inte.

Men jag blev så överväldigad igår när jag kom hem.
Att komma hem till min lilla familj.
Till pussar och kramar och ändlös kärlek.
Tänk om alla fick ha det så.

Så har det även varit för mig under hela min sjukdomstid.
Under hela mitt liv.
Alltid kärlek, alltid sedd.

Igår slog det mig.
Jag får lov att landa nu. 
För tro mig, det behöver jag.
Och det har jag slutat skämmas för. 
Det är något jag har rätt till för att kunna vara en hållbar människa.

Men alla omkring mig har inte samma möjlighet.
Min man jobbar på och gnäller då rakt aldrig.
Men jag ser honom – och jag vet att han uppskattar att jag tar hand om den del här hemma så
att tiden vi har tillsammans är tillsammanstid, inte “städa-tvätta-skura-tid”.
Det är ett val jag gör. När jag orkar så klart.

Men vi har även en tonåring.
En tonåring som är “liten-stor”.
Jag älskar att vara tonårsmamma till just henne.
När jag tänker på det blir jag alldeles gråtfärdig och kärleken inom mig nästan exploderar.
Och jag känner verkligen att jag är en närvarande mamma.

För det är inte lätt när man bara kikar lite lätt i backspegeln.
Stort svart mörker lade sig över oss i årets början.
Jag gick under och mådde så fruktansvärt dåligt.
Men samtidigt har vi också massor av ljusa, vackra och kärleksfulla minnen av 2018.

Men som tonåring måste man kämpa på.
Gå i skolan varje dag och göra sina läxor.
Och hon är fantastisk.
Det kanske är provocerande för de som har tonåringar som gör värsta revolten.
Men det ska de ju göra.
Men vår tjej gör det på ett annat sätt.
Mer i det tysta.

Men jag ser när något måste ut.
Jag SER henne.
Jag vet att hon aldrig tvivlar på hur mycket jag älskar henne.
För det säger jag varje dag.

Tonåringar behöver sitt space.
Men lika mycket behöver de bli sedda för de de är.
De är både barn och ungdomar.

Det är lätt att tro att man bara ska lämna dem ifred.
Men de behöver bli sedda precis lika mycket som när de var 1, 3, 7 eller 11 år.

Kanske var det meningen att just vi skulle ha ett barn som vi kan ge ALLT till.
Mitt älskade älskade barn.
Jag ska alltid alltid se dig för den du är.

Ta hand om Er vänner
Varma kramar Anna

 

Om att åka hemåt

Nu drar vi oss snart hemåt efter en helt underbar helg i storstaden.

Bloggträff, babyshower och familjetid 🙏🏻

Ha en fin söndag så berättar jag mer imorgon.

Varma kramar Anna

Om att gå på babyshower

Jag lovar att jag återkommer till den UNDERBARA bloggträffen igår när jag kommit hem 🙂
Men nu – Babyshower för vår superhärliga svägerska N!!

Varken jag eller söstra mi har varit på Babyshower förut så det ska bli såååå roligt!

Har ni varit på Babyshower nångång?

Ha en härlig lördag!
Varma kramar Anna