S.I.P – Step In Closet

Heeeeej vänner,

Här är riiiiktigt höstruskväder idag med både blåst och regn…
Helt ok då jag har lite att pyssla med inomhus.
Igår gjordes inte så många knop här, vet inte hur många timmar
vi tillbringade i soffan då 😉 

***

När vi gjorde iordning sovrummen inför försäljningen fixades även en S.I.P
i en liten “skrubb” som finns i sovrummet.

Älskar verkligen klänningar och några nya har fått sitt
hem i min garderob i höst.

Just nu har jag både sommar- och vinterklänningar där.
I vanliga fall brukar jag plocka undan och hänga ner sommarkläderna i källaren, 
men nu känns det som lite onödligt jobb då vi snart ska börja packa.

Vi flyttar i början på januari, men får tillträde till lägenheten 1/12.
Men eftersom vi inte gärna vill bo i renoveringskaos igen flyttar vi in när vi fixat köket.

Vi kommer defininitivt ha mindre förvaringsutrymmen i lägenheten,
så vi får nog fundera ut lite smarta lösningar där sen.
Därför är ju den här utrensningen väldigt viktig nu.

Men ibland är det ju just det…
Att kunna använda en skrubb eller likande utrymme till något väldigt användbart.
Den här skrubben har en lucka i taket så man kommer upp på vinden.
Men vi har ingenting där, så då passar det utmärkt att använda den som garderob istället.

Nu ska jag ta mig i kragen och få lite gjort här 😉
Köpte nya plastbackar igår som jag kan packa saker i.
Nu ska jag dyka ner i jullådorna, för det är nog det närmaste jag kommer de sakerna i år faktiskt…
Lär ju inte bli så pyntat här med tanke på flytten 😉

Ha en fin söndag!

♥ Kramelikram Anna ♥

Softarlördag

Heeeeej där,

Gosh, vilken härlig kväll vi hade igår!!!
Min syster och jag har liksom ett “normalläge” ihop som är ganska crazy 😉
Men vi älskar’t!! 
Våra män får bara haka på, he he 🙂

Vi cyklade till vin- och champagnemässan (maken hade kört in våra cyklar).
Efter vi varit där och provat ett par timmar cyklade vi till en restaurang
som heter Postgatan i Kalmar.
Vilken mat!!!
Så så gott 🙂
Där satt vi och åt och babblade i ett par timmar till.
Lyckliga mig som har dessa människor i mitt liv ♥

Min man hade sen bokat hotell till oss, så dagen börjades med smarrig hotellfrukost 🙂

Fikabilderna är från i söndags då de nya husägarna var här och vi gick
igenom vad vi kunde lämna kvar och så.
Kan inte nog många gånger säga hur lyckliga vi är att det är de som ska flytta hit.
Ödet ville oss väl kan jag säga.
Fantastiskt är det!

Nu har stumpefi fixat lunch här 🙂
Hon är trött efter kalasandet och vi är lite trötta efter vin- och champagenprovning 😉
Det blir en riktig softarlördag i soffan här iaf.

Vad hittar ni på?

♥ Kraaaaaam Anna ♥

“Ta ingen skit!”

Heeeej!

Som jag skrev igår så är jag ledig idag.
Återhämtningsdag.
Men jag hade lite att ta igen så jag har jobbat lite hemma nu på fm.
Detta innebar även att jag svarade på ett mail.

Känner ni med ibland att 
“måttet är rågat”, “bägaren är full”, “nu får det vara nog” ?

Precis så kände jag.
Det var som en Grynet vaknade i mig som sa: “Ta ingen skit!”

Varje dag, varje minut, i alla möten med människor tänker jag alltid
att jag vill bemöta dem med respekt och gärna ett leende.
Det är viktigt för mig och jag tror på att leenden föder leenden.

Förra veckan hade jag den stora förmånen att lyssna på Thomas Eriksson,
vår nye landshövding som tidigare jobbat 45 år på IKEA och sist då som VD.

Vi har en sak gemensamt han och jag.
Vi har båda haft cancer.
Våra resor har sett väldigt olika ut, men vi delar en erfarenhet.

Oavsett sin sjukdom har han genom sitt ledarskap alltid haft som ambition att sprida
K Ä R L E K & G L Ä D J E.
Det motiverar och genererar goda resultat.
Smart, eller hur?

Varför är det då så att en del har riktigt svårt att göra detta?
Varför vill man “trycka till”, vara sarkastisk och ganska otrevlig?
Alla har det inte i sig… Tyvärr.
Och det är väl synd om dem som lever på att söndra andra.

Men jag bara vägrar låta dem sätta sig på mig.
Jag vill ibland ställa mig på barrikaderna och bara demonstrera att 
“J A G.  T A R.  I N G E N.  S K I T!!”

Jag formulerade mig väl, artigt, med en god ton och med avsikt att tala om att jag inte vill bli behandlad så.

Som sagt.
Varje dag har jag som ambition att bemöta mina medmänniskor med respekt, värme och ett leende.
Det kommer jag fortsätta med.
Den dagen jag blir bitter – skjut mig säger jag bara.
Det är ingen bra egenskap och den tar sönder människor.

Jag tänker fortsätta att bejaka L I V E T och stå upp för mig.
Och jag tänker fortsätta vara den jag är.

För jag kan ta att jag inatt sovit dåligt p.g.a mailet som gjorde mig upprörd.
Men jag har gjort ett statement.
Jag är en medmänniska som också förtjänar respekt.

Nu tänker jag lägga det bakom mig.
Sträcker på mig och tänker att det var bra.
Nu tar jag helg och gör mig redo för kvällen.

En kväll som innebär tillsammanstid med min man, min syster och hennes man.
Vi ska på vin- och champagnemässa i stan.
Juvelen vår ska på sova-över-kalas hos en klassis 🙂

Berätta gärna för mig sist du lackade ur och fick nog.
Vad gjorde du och hur tacklade mottagaren det?

Ha den bästa av fredagar!

♥ Stor varm kram Anna ♥

 

 

När det är dax att göra sig av med minnen

Heeeej,

Torsdag idag och jag ska till jobbet.
Jag är trött, men jag vill rensa undan innan helgen.
Jag är ju ledig imorgon och det är minsann juvelen med, så äntligen sovmorgon!! 🙂

***

Just nu går jag igenom pärmar som vi har i källaren.
En i taget och lite då och då.
Igår började med de mest känsloladdade…
De med alla papper från sjukhus- och sjukdomstiden.

Hur det än är kände jag ändå, även om det gör ont, att det var dax att rensa bort detta.
Jag har ju inte tittat på alla “Krya på dig” kort sen dess…
Tänk jag hittade tom blomstercheckar som ju tyvärr hade gått ut.
För länge sen.
Som ett tecken på att det var dax att rensa.
Eller alla alla kallelser till läkarbesök, röntgen, bentäthetsmätning, benmärgsprov…

Tycker ni att det känns känslokallt?
Tro mig, jag läste alla kort och kände att det berörde mig djupt.
Men jag har alla de orden och all den kärleken lagrad inom mig.
All den stöttningen gjorde ju också att “Kämparanna” kämpade på.
Att hon finns här idag.

Nästa vecka är det tio år sedan jag transplanterades med min systers benmärg.
Kanske kan man tycka att det är dax att sluta prata om detta nu?

Men det är svårt.
För det är och kommer alltid vara en del av mig.
Och om jag delar mina tankar så tror och hoppas jag alltid att det hjälper någon.

Så.
Torsdag alltså.
Och jag har lunchdejt med min man på stan ♥
Innan vi ska på banken för ett möte.
Det blir bra det.

Ta hand om Er!

♥ Varm kram Anna ♥