Jag fyller på sätt och vis år idag…

okt08

Heeeej!

Hoppas ni vaknat till en fin fredag!
Även om jag är hemma så ser jag verkligen fram emot helg.

Bilden här ovan togs hemma hos min syster 2 dagar innan hon och jag tog tåget upp till Stockholm för 7 år sedan.
Vi hade stora väskor med oss då vi visste att vistelsen skulle vara ett tag.
För mig ett par månader…
Av själva tågresan minns jag faktiskt inte så mycket.
Men när vi kom fram hoppade vi av vid fel station.
Efter att ha virrat runt ett tag ringde jag till stamcellskoordinatorn. Hon förklarade hur vi skulle ta oss till sjukhuset med buss osv..
Nej, det blev för mycket så vi hoppade in i en taxi som körde oss till rätt ingång.
Väl framme fick vi ett tillfälligt rum. Nästa dag flyttade vi in i det rummet som vi skulle tillbringa tre veckor i tillsammans.
Det vi skrattade som mest åt var de höj- och sänkbara sängarna.
Jag förstår ju naturligtvis vitsen med dem på ett sjukhus, men kan säga att hemma vill jag verkligen INTE ha det. Det skulle påminna mig om sjukhus varje gång jag skulle gå till sängs.
Men ändå kunde vi skratta så gott åt att trycka på de där knapparna,
upp-och-ner… Galet, jag vet!

Den 24-25 oktober 2007 tassade min syster ner till blodcentralen, Aferesen. Första dagen fick jag vara med henne en stund när hon låg där med nålar i varje arm.
En som gick ut och en som gick tillbaka in igen.
Det var en centrifug som sorterade ut stamceller till mig.

Redan samma kväll var cellerna räknade och klara, 8 miljoner celler
per kilo som jag vägde.
Fattar ni??
Det är otroliga mängder.
Två kvällar i rad såg vi mirakelpåsarna kopplas till mig och droppa in i min kropp.
Dropp-dropp-dropp.
Den känslan av HOPP kan jag inte beskriva i ord för någon annan människa.

Så man kan säga att jag fyller 7 år idag.
Och jag kan lova er att jag kan inte skriva det här utan att tårarna rinner på mina kinder.
För tro mig, jag är för detta evigt tacksam och ödmjuk inför livet hon gav mig.
Tacksam och ödmjuk inför alla som stöttade oss i det vi gick igenom, som såg till att vi kunde ligga tryggt på sjukhuset och “göra-det-vi-skulle”.

Så idag tänker jag även på alla er, som just idag kanske gör exakt samma sak som jag gjorde då för 7 år sedan.
Det kommer för alltid finnas med mig och jag kommer alltid minnas dessa dagar i kalendern.

Jag hoppas att vi kan fira lite i kväll.
För livet om nått är ju verkligen värt att firas ♥

Så varje gång jag skriver “Va rädda om Er!” så menar jag det verkligen, det är inte bara något jag skriver.

Önskar Er alla en fin fredag!

♥ Varma kramar Anna ♥

jag_sommar08
Sommaren 2008, 9 månader efter transplantationen.

Längs Ekenäslane…

Grind_1 Grind_2
Maken har gjort klart gången på framsidan…
Nytt gräs är insått, så det blir fint när våren kommer.
Det ska även läggas några stenar runt själva rabatten, och så det där rostornet då…
Det kommer det med.

Ekenas_1 Ekenas_2 Ekenas_3 Ekenas_4 Ekenas_5
Det är de här dagarna man ska minnas av hösten.
De med hög luft och solen som tittar fram då och då..

 

 

Ekenas_6 Ekenas_7 Ekenas_8 Ekenas_9
De här bilderna tog jag med tanke på den kvinna som bor här ibland. Hon bor i Spanien nu, och där ser det nog annorlunda ut än vad det gör här nu.
De här bilderna är till dig. 
Ekenas_10

Skam den som ger sig…
Nu funkar det ju att ladda upp lite bilder iaf.

♥ Kraaaaam Anna ♥

Problem med uppladdning…

Heeeeej!

Just nu verkar det vara väldiga problem med att ladda upp bilder här på bloggen..
Har kört in nya uppdateringar och startat om datorn, men problemet kvarstår…
Försöker att INTE jaga upp mig över detta.

Nej, jag tänkte bara skriva några rader för att rensa hjärnan lite.
För det är ett litet spöke som sitter där uppe nu.
Eller kanske snarare två.
Du BORDE göra bla bla bla…
Kontra.
Du SKA ta det lugnt, inte jaga upp dig och stressa runt.
Det. Är. Sjukt. Svårt.

Igår sa min man: “Du är extremt spänd idag”
Han hade så klart rätt.
För jag hade varit på Vårdcentralen och var tvungen att göra om ett prov
och sen skulle jag till Apoteket och ett ärende till.
Kom hem vid två samtidigt som dottern.
Vi åt lite och sen ville hon sitta på rummet och läsa.
Jag försökte varva ner, men kände redan stressen jaga i mig för jag skulle köra
in honom till stan vid fem igen.
Jag hade ju lovat så klart och det går inte så många bussar härifrån.
Bara en sån liten grej blir till en enorm bergvägg just nu.

Man kallar människor för mirakelmänniskor då de gör ironman
efter att de genomgått en cancersjukdom.
Jag håller med, det är fantastiskt!
Samtidigt som jag känner att det är en prestation av mig själv att jogga 2 km.
Hallå liksom!!
Våra ideal idag är enorma och jag kan så klart inte leva upp till dem.
Eller vill jag ens det?
Ändå påverkar de mig.
Varför?

Som ni förstår kokar antagligen min hjärna snart över.
Bokstavligt talat.

Va rädda om er och ha en fin torsdag!

♥ Varma kramar Anna ♥

Enkel lyx…

DSC_0987

Heeeej!

Mitt allra ödmjukaste TACK för alla fina kommentarer i mitt förra inlägg.
Varför är man egentligen så rädd för att dela med sig av vissa saker?
Är det för att man känner sig så blottad in på bara skinnet kanske?

Idag verkar det som om nätet regnat sönder eller nått…
Självklart vet jag att det inte kan göra det rent praktiskt, men något knas är det.
Det är verkligen lögn i…att ladda upp bilder idag.

Så ni får hålla till godo med dessa två.
I måndags efter mitt läkarbesök åkte jag till Apoteket.
En riktigt fräsch och väldoftande serie följde med mig hem till duschen.
Det är en enkel vardagslyx man kan unna sig.
Jag duschar alltid på morgonen, jag vaknar inte annars.
Och de här produkterna gör att man känner sig fräsch och luktar gott hela dagen.

Jag kommer på mig själv med att drömma om varma ljumma havsbriser,
vågor som rullar in mot stranden, lätta sommarklänningar och barfota fötter i sanden…
Tänk om man bara kunde stega in på en resebyrå och beställa en resa…
Nä, det går tyvärr inte… En annan baksida med att vara sjukskriven är ju den ekonomiska biten så klart…
Nu finns det naturligtvis de som har det värre än oss, men mycket lull lull blir det ju inte.
När man på sätt o vis egentligen bara vill shoppa loss och fly till varmare breddgrader.
Jag tänker och jag drömmer… Men jag vaknar snart till en verklighet som betyder hällregn och snålblåst.

Tankarna virvlar och far fram och tillbaka idag. Jag vet att jag antagligen har orimligt höga krav på mig själv och ett samvete som skulle må bra av att koppla av ibland.
För jag tänker “om jag gå hemma hela dagarna får jag ju se till att sköta hemmet med disk, städ, tvätt och mat…”
Men nu har jag ju en man som brukar berömma mig om jag säger att jag har tagit det lugnt, men det är svårt för man tror ändå att man måste leva upp till vissa förväntningar.
Nån som känner igen detta och kan ge mig bra tips?

Sen tycker ju jag att det är fantastiskt roligt att flytta runt lite på saker och
ha det fint här hemma.
Men en del blir ju väldigt provocerade utav det.
Apropå det, såg ni Jenny Strömstedt igår?
Intressant. Var. Det.
Det handlade om att verkligen inte alltid stämmer överens med det vi visar.
Och det stämmer säkert, eller hur?
Men för mig handlar det här om att fixa och grejja hemma om ett intresse.
Jag köper inte öl, som min ölnörd till man gör.
Jag köper inte fiskespön, som min fisketokige svåger gör.
Vi har ju alla olika intressen, och varför är det så fel att ha sitt hem som sitt intresse?
Och varför är det så provocerande med rena och välordnade hem?
Många visar gärna upp en stökig bild ibland med och det är ju väldigt befriande, för det händer ju oss alla då och då.
Jag känner dock inte att jag blir provocerad när någon har det stökigt hemma hos sig,
alla är ju olika och har olika intressen tänker jag.

För mig har det nämligen ytterligare en aspekt.
Eftersom jag har tankar som snurrar runt i mitt huvud och som gör mig stressad eller orolig, så förstärks de när det är stökigt runt omkring mig.
Jag behöver ordning och reda för att känna lugn.
För mycket ljudintryck kan jag med bli väldigt trött utav.
Som idag när jag skulle göra ett ärende och satte mig i bilen.
“Vad är det som låter hela tiden?” tänkte jag…
Tills jag kom på mig själv och sänkte radion…
Har det hänt er med?

Nu ska jag iaf börja dammtorka lite här hemma, så får vi se vad det landar i. Om saker byter plats idag, eller om det får behålla sin nuvarande position..;)
Och ikväll ska min man, ölnörden, på ölprovning så vi får väl se om han känner igen sig när han kommer hem *ha ha*

♥ Kraaaaam Anna ♥

DSC_0988